Madeira, del II

Den största staden på Madeira är Funchal och där hade vi vår bas de sista dagarna av semestern.

Ambitionen var att vi skulle hyra en bil för att fortsätta utforska ön i vårt eget tempo, men det var högsäsong och tydligen fanns det inga fler hyrbilar att tillgå. Så där fick det bli att tänka om.

Efter lite vandring runt i stan fann vi oss några gruppturer som skulle ta oss till två av platserna vi ville besöka, och ytterligare en kunde vi ta oss med kollektivtrafik. Inte riktigt den flexibiliteten vi hoppats på (jag och mina solnedgångar går inte ihop med allmänna tider) men det gick alldeles utmärkt ändå!

Baia d'Abra

Platsen vi kunde ta oss till med kollektivtrafik var den häftiga halvön Baia d'Abra. Vi spenderade dagen med att vandra runt i stekande värme, regn och rejäl blåst om vi inte låg och halvsov på den lilla strandremsa vi fann oss (vilket annars är en bristvara på ön). Det var ganska spännande att se de olika skepnader halvön presenterade sig i under dagen:

Risco och 25 Fontes

Den första gruppturen tog oss på en levada-vandring till vattenfallen Risco samt 25 Fontes (25 källor). Vandringen tog oss genom ljuvlig UNESCO-skyddad skog som gärna såg sig bli fotograferad.

Vattenfallet Risco var i sig inget speciellt att skåda under de torrare sommarmånaderna, men levadan hade fått sig en eget litet fall intill som jag gillade desto mer, så det var bara att plocka fram mitt lilla resestativ och polfiltret och ta sig ett par bilder (så det var tur guiden gett oss en paus just där).

Vattenfallet 25 Fontes levererade dock en härlig vy, även mitt på ljusa dagen. Solen stod på rejält vilket syns i klykan i övre delen av bilden. Här var nästan det jobbigaste att få sig en plats utan alla turister, för det var nog ett 40-tal människor som pausade vid detta lilla fall.

Stativ för att klara den längre slutartiden det rinnande vattnet vill ha samt möjligheten att ta exakt lika komponerade bilder för att göra ett HDR. Och som ofta är härligt ett få med i vidvinkelbilder (16mm): något i förgrunden. Hade också på ett polfilter för att bli av med reflektionerna i vattnet.

Pico Areeiro och Pico Ruivo

Pico Areeiro och Pico Ruivo är det tredje högsta (1818m) respektive det högsta (1862m) berget på Madeira och då vi var fast beslutna att avsluta resan på topp kändes detta som ett lämpligt val av aktivitet den sista dagen på ön.

Trots att det inte fanns några levador på denna höjd var det enkel vandring på bra leder och stigar hela vägen mellan de två topparna, för mer än så behövde vi inte vandra då radarstationen uppe på Pico Areeiro hade sett till att det fanns väg ända till toppen.

Nåja, ned från Pico Ruivo fick vi faktiskt gå men det var helt klart den vackraste delen av hela turen; man vandrade verkligen över molnen!

Ni kan tänka er hur vi njöt där uppe där man nästan kunde se hela ön, inklusive de små stugorna vi bodde i tidigare!

Det var verkligen att avsluta resan på topp, och dagen efter åkte vi med några ohärligt försenade plan hem.

Måste säga att jag är riktigt imponerad av ön och att jag har lite svårt att förstå hur det nästan enbart (som jag upplevt det) snackas som resmål för pensionärer. Tycker man att det är kul att komma ut i naturen men inte orkar dåligt väder eller jobbiga vandringar är detta verkligen ett perfekt resmål!