Madeira, del I

Jag har precis börjat 'jobba' på allvar och fick alltså mitt livs första riktiga semester! Den blev något senare och lite kortare än jag är van vid, så det gällde att göra det bästa utav den!

Efter en härlig vecka tillsammans med min kanot i Karlskrona (där en tysk vänklubb tränade inför tyska mästerskapen) hade även jag fått upp farten lite på vattnet igen och det var dags för sommarens stora äventyr: Madeira.

Tillsammans med min bättre hälft utforskade jag denna lilla skatt i Atlanten. Med en ovanlig kombination av möjlighet till både avslappning och lättillgänglig vacker natur i ett behagligt klimat (året om faktiskt) passade Madeira oss perfekt!

Att det är så enkelt att uppleva den häftiga naturen på denna lilla vulkanö beror till stor del på alla levadorna.

Levador kallas de bevattningskanaler som finns över hela ön. De första byggdes redan på 1500-talet och de senaste så sent som på 1940-talet med syftet att föra vatten från västra och nordvästra delen av ön till den mer beboeliga sydsidan. Idag är det ett omfattande nätverk med över 200 mil av kanaler och det bästa är att man kan gå längst med många utav dem! För att vattnet ska kunna transporteras så långt som möjligt är det viktigt att kanalerna inte lutar för mycket, så vandringen längst en levada är verkligen inte jobbigare än det behöver vara! Följer man levadan till sin start uppenbaras ofta också en härlig vy.

Under första delen av resan bodde vi härligt i en högt belägen liten stuga på norrsidan av Madeira, där kvällarna och nätterna ofta bjöd på skådespel. Tycker det slår mig om och om igen hur annorlunda två bilder på precis samma sak tagna från precis samma ställe faktiskt kan bli, spana bara in dessa två!

Så kanske det är värt att stanna lite längre nästa gång du är ute och fotografera något riktigt vackert?

Vi var ute och vandrade nästan var dag och den tredje dagens färd skulle ta oss längst den dramatiska kustremsan mellan Santana och São Jorge. När vi på morgonen hade kört igenom São Jorge tog taxichauffören en omväg genom stan för att försöka visa oss något som vi inte riktigt förstod, men vi blev nyfikna och såg till att avsluta dagen där. När vi sedan kom tillbaka några timmar senare var det en underbar syn som mötte oss!

Gatorna som gick runt hjärtat av samhället var fullproppade med folk som alla hjälpte åt att lägga ut blommor i alla möjliga mönster! Till slut låg det en hel kilometer blommor och det visade sig vara en hedring till stadens skyddshelgen.

På kvällen satt vi på en höjd och såg hur alla invånare gick längs vägen i ett långt tåg. För att stilla vår nyfikenhet gick vi ned för att titta hur tåget tog sista svängen in i kyrkan.

Sista dagen som vi bodde i stugorna tog vi oss en vandring upp mot höglandet av ön. Det var tydligen inte den vanliga vandringen för turister vilket vi insåg när pratade med ett par lokalbor längs vägen, och det var nog just den känslan som gjorde denna dagens vandring till något speciellt (till skillnad från alla andra som var också var speciella på sina olika vis)!

Och sen är det alltid kul att hitta en liten guldklimp ute i ingenstans, som denna bro. Levadorna är så effektiva på att föra bort vatten att det knappt finns kvar något i bäckarna, speciellt under sommarens låga nederbörd. Mot slutet saknade jag faktiskt det naturligt porlande och lekande vattnet i bäckarna...

Dagen efter fördrevs med att bege oss in till öns största stad Funchal där vi skulle spendera resten av resan som snart kommer upp i nästa blogginlägg!