0517 - USA roadtrip del 1 - GLfoto

0517 - USA roadtrip del 1

Så kom dagen då det var dags att säga adjö till UConn. Många tankar, vänner, känslor, erfarenheter och minnen har samlats under terminen och förhoppningsvis sitter de kvar ett bra tag. Som alltid är slutet av en sak bara början av en annan och vad som komma skulle var en månads roadtrip i USA med en kort avslutning på Island. Inför första etappen mötte mamma, pappa och brorsan upp mig på campus innan vi förflyttade oss från öst- till västkusten och San Francisco.

Två veckor skulle den första etappen vara, och planen såg ut som följande:

US-NAMES




Kvällspromenad i San Francisco passade sig bra efter många flygtimmar. Staden är känd för sina branta backar med tillhörande vägar, men det är bara denna som inte är spikrak. Denna delen av Lombard Street har blivit en stor turistattraktion sen den byggdes om till snirklig form. Gillar även hur fullmånen lyser starkt över hustaken.


Yosemite [josémity] National Park var det första stoppet när vi väl hade satt oss i bilen. Det ligger inte en dags bilkörning från SF och är en plats jag velat besöka länge!

Den enda vägen genom parken, the Tioga pass, hade öppnats dagen innan så vi passade på att åka den på vägen ut. På andra sidan Tioga pass som tog oss genom Yosemite ligger Mono Lake vars kalkstenskolumner har gjort den världskänd.






Mono Lake har extremt hög salthalt då urlakat salt kommer in med inflödet och aldrig kommer ut. Sjön har inga naturliga utlopp och den enda vattentransporten från sjön är avdunstning. Då salt ej avdunstar utan stannar får sjön en högre och högre koncentration. Saltkoncentrationen var grunden till hur dessa kalkstenskolumner ('tufas' på eng) bildats, vilka dock först kom fram när vattennivån plötsligt sänkes rejält när de få tillflödena till sjön leddes om för att försörja det växande Los Angeles. Nu används kolumnerna främst som häckningsplatser och fotomotiv.

Jag insåg under eftermiddagen att det skulle bli en rejält vacker solnedgång, och jag lyckades övertala familjen om att vi skulle stanna så pass länge att jag kunde fånga den på bild. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men till slut blev det så att för varje 5 minuter jag stannade skulle mina föräldrar dricka ett glas margarita i bilen (medan brodern körde givetvis). 

       - Och jäklar vilken bild det blev!

Under kvällen/natten slog vi följe med en vän som var ute och bilade med hennes mamma i samma område, för dagen efter skulle vi in i Death Valley. Jag hade stora förhoppningar på den uttorkade saltsjön Badwater, men si det blev bara skräpbilder därifrån... Så kan det gå!


Det var lätt det varmaste området jag besökt. Några smakprov på hur varmt det var:

     •I uppförsbackarna rekommenderades man att stänga av ACn i bilen för att motorn inte skulle överhettas (jippi.)

     • Isoleringen på stativet var trevligt för att inte bränna sig mot de varma stativbenen.

     •Korparna var galna.

Men är det något jag lärt mig under åren som jag fotat så är det att det inte ofta är lätt att ta sig till intressanta platser.

Natten spenderades i Las Vegas som bjöd på ljus under den första av totalt fyra nätter som skulle spenderas där i olika omgångar. Helt sjuk stad, värre än filmerna får den att framstå. Ärligt så trivdes jag inte nämvärt...

Natten blev inte långrandig då vi skulle köra till Grand Canyon kommande kväll. Bilfärden var lång och sen (som vanligt) sprang jag in till turistinformationen i Grand Canyon för att få reda på en vacker plats att spendera solnedgången på. Väl där fick jag sällskap av en uppsjö fotografer, bl.a. av en japan bosatt i USA som gjorde en 3D-HDR-timelapse (sug på de förkortningarna!). Det var ganska roligt att se hur han jobbade!

Solnedgången blev inget speciellt så det blev en av de första bilderna jag tog när jag kom fram som får representera denna canyon.

Efter ytterliggare en vända förbi Las Vegas där vi lämnade av bror min styrdes bilen mot Page, Arizona, för att fånga solnedgången vid Horseshoe Bend. Tiden gick dock allt långsammare och GPS'en meddelade under eftermiddagen att vi inte skulle hinna i tid och ungefär missa solen med en timme. 

Vad vi dock inte tänkte på, men GPS'en tänkte på, var att vi körde över en tidszon så solnedgången var faktiskt en timme senare än vi först trott. Kabam! (Det där med klockan var ett gissel i denna delen av USA som vi senare kom att ta upp i LTHs julkalender)

Turning Point

Colorado river. Samma flod som skapat Grand Canyon är också skaparen av denna hästsko. Efter att ha gett mampap en kort lektion i floderosion och meandring skred jag till verket och gjorde mitt. 300m ned till vattenytan var respektingivande och pilgrimsfalkarna som cirkulerade en bit ned gjorde upplevelsen bara bättre.

Som vanligt fann jag mig någon och snacka med, och tur var väl det. Hela dagen hade spenderats i bil för att morgonen efter kunna besöka en canyon och jag hade helt missat detaljen att det enbart var tillåtet att gå ned i den med guide. Och de dedikerade fotorundorna fylldes snabbt med förbokningar...

Blev till att leta upp ett motell för natten och göra närmare undersökningar om hur det fungerade.

Stället jag hade spanat in heter Antelope Canyon, och jag sammanfattar stället med ett ord: Magiskt.

Vi hittade ett motell men de kom inte med några uppmuntrande ord. Det hela slutade med att vi åkte dit tidigt dagen efter och hoppades på det bästa, och det bästa hände!

Denna trånga lilla canyon är uppdelad i två, lower och upper, som har lite olika form vilket gör de spännande på olika sätt. Den nedre delen var V-formad, vilket innebar att ngt mer ljus kom in och att det då lätt kunde bli hotspots i bilderna om man var där mitt på dagen.

Upper Antelope Canyon är A-formad, vilket innebar att den har en liten öppning mot himmeln men är bred nedtill. Stod man där inne vid rätt tillfälle hade man chans att få se hur ljuset dansade ned. Som du kanske kan gissa från bilderna så var jag där precis då!



Från Page via Las Vegas och Los Angeles så befann vi oss på Highway 1.

Vanligt återkommande på listor över världens vackraste vägar och jag kan väl inget annat än att hålla med! Under två dagar betade vi av denna kuststräcka mellan Los Angeles och San Francisco och njöt mest av allt möjligt!

Väl tillbaka i SF sade jag adjö till mamma och pappa för att slå följe med mina vänner för nästa etapp!


Powered by SmugMug Log In