Isländska fyren - GLfoto

Lär dig mer:

Isländska fyren

Det är alltså sommar 2009 och familjen Larsson (minus storebror och hund) är på bilsemester på Island. Vi hade lämnat valarna i Húsavík för att bege oss mot nästa delmål jag hittat bland alla mina timmar tittandes på bilder, Hraunfossar. Det var dock en bit att åka och det fina med Island är att det är vackert mest överallt, så man blev inte förvånad när denna vy visades på vägen. Vad som först slog mig var givetvis fyren då jag tycker de är väldigt fotogena byggnader och den hårda blåsten (packning blåste ur bilen när vi öppnade bagaget...) och molnen gav hela scenen en ganska dov stämning. Vad som dock fick mig att verkligen ropa till och begära ett fotostopp var när jag fick syn på hur solen bröt sig igenom på det där sättet som man nästan bara ser på bild, se nästa bild eller titta omänskligt noga till höger i denna.

Efter att ha gjort det bästa jag tycktes kunna med solstrålarna gav jag mig tid till molnfronten. Det var ett rejält oväder som drog sig in över Islands nordkust och vi befann oss mitt under fronten. Kontraster är något som gör sig väldigt bra på bild så jag försökte fånga det på bild. Problemet med kontraster är ofta att de är för starka så att kamerans dynamiska omfång blir begränsande, som det faktiskt blev i detta fallet och varför jag inte publicerat denna bild tidigare. Partierna till vänster är helt utbrända (vita).

Vidvinkelbilder kräver tre element mer än någon annan typ avbilder; förgrund, motiv och bakgrund. Utan denna indelning är det väldigt svårt att förmedla ett djup i bilden och den upplevs precis så 2D den faktiskt är. Här använde jag blomsterängen till förgrund och jag tyckte det funkade ganska bra, de vita blommorna ger stark kontrast till bilden.

Vid fototillfället använde jag inte stativ då jag bytte kamera mest hela tiden men nog hade jag haft det om jag tagit om bilden. Till mitt försvar är dock skärpedjupet långt vid så pass korta brännvidder som jag här använde här trots, för landskapsfoto, väldigt låg bländare.

Det har funnits en anledning varför denna bild tidigare bara funnits på min dator - stör mig som attan på det utfrätta (vita delarna). Har försökt lite olika saker då jag tycker den har något tilltalande men det har alltid fallit på det utfrätta området.

I denna version började jag med att göra en single-RAW-HDR i photomatix för att öka det dynamiska omfånget för att återskapa den råa känslan. Där finns en rad inställningar att jobba med men det är verkligen bara att testa sig fram för att se vad som passar din egen stil, jag försöker hålla det så verklighetstroget som möjligt. Denna process introducerar ofta extrema mängder brus och är inget jag rekommenderar för er JPEG-fotografer (jag vågar inte printa ut såna här bilder i stora format alls). Som jag sen gör med alla mina HDR-bilder laddade jag in denna i Lightroom (tycker de bl.a. får dålig svärta och kontraster direkt ur photomatix). Bruset tyckte jag bidrog till den råa känslan så jag valde att behålla den, och på så vis även behålla en detaljrik vattenyta.

Jag har lagt på en mörk gradient över himmeln för att återigen skapa en dovare känsla, samt underexponerat bilden. Som alltid gick jag även här över tonkurvan.

Det är skitkul att jobba med olika format på bilderna, och känn er inte begränsade till vad som poppar ur kameran. Visst, ni klipper bort pixlar men för stämningen i bilden kan det göra mycket (och har man en bra utgångsbild kan man lätt interpolera upp den till dubbla storleken vid behov). Här fick jag för mig att 2x1 fungerade bra, och såg då till att horisonten kom på en tredjedel (enligt landskapsfotografens favoritkomposition tredjedels-regeln).

Till sist lade jag på lite vinjettering för att jag tyckte att det passade in. Här är alltså kaka på kaka på kaka på kaka vad det gäller stämningseffekter.

Det är mycket man kan tänka på men de flesta saker går dock på rutin efter att man fotograferat ett tag. Hade jag kunnat ta om denna bild hade det helt klart varit m.a.p. riktig HDR-redigering.

December 2011


Powered by SmugMug Log In